ID-hunden Calli hittar bortsprungna husdjur

Katarina Holmér tar fram en påse med päls. Hon är noga med att inte själv röra vid pälsen när hon placerar ut en liten tuss i en buske. Nioåriga bordercollien Calli, som spänt har stått och väntat i hallen, vet redan att det är sök på gång. Det är nämligen bara då som matte sätter på henne den blå västen med Skånekartan på. När hon fått nosa på pälsen i påsen och Katarina ger sin signal, tar det bara några sekunder innan Calli med sin skarpa nos har hittat det hon ska. 

Den viktiga doften 
Calli är en ID-hund, vilket betyder att hon har tränats till att markera bortsprungna djurs dofter. 
- Pälstussen som hon fick lukta på är en så kallad smeller, förklarar Katarina. Den finns till för att ge ID-hunden rätt doftinformation så att den vet vad den ska leta efter. 

Smellers får inte ha varit i kontakt med någon annan doft än det bortsprungna djurets. Det kan vara filtar, leksaker eller en borste, men risken är att även andra har rört vid de här föremålen och då vet inte ID-hunden vad den ska leta efter. 
- Allra bäst är om du kan använda plasthandskar och sedan borsta av päls som förvaras i en glasburk och byts ut var sjätte månad, säger Katarina. 

Hon visar tre små glasburkar fulla med päls, alla noggrant märkta med namnen på var och en av hennes tre hundar.  

Hittar åtta av tio 
Det har hunnit bli omkring 200 sök under de fyra år som Katarina Holmér har varit aktiv som ID-hundförare. ID-hundarna Dahpne och Calli från Team Skåne, som de kallar sig, hittar ungefär åtta av tio av de försvunna husdjur de söker efter. 
- Jag prioriterar alla djur lika när folk hör av sig för att få hjälp. Oftast är det katter som sprungit bort, men vi letar också efter många hundar och ibland hästar. En gång var det en sköldpadda som hade försvunnit, men den hade inte hunnit så långt, ler Katarina.  

Nya skor var tredje månad 
Att ägna sig åt ID-hundsök innebär både sorg och glädje. Det är ett krävande arbete som tar mycket tid och kommer med ett stort ansvar. 
- Jag möter många människor i sorg och kris. Mitt jobb innebär mer än att ge mig ut på sök. Jag blir ofta en stöttepelare till de människor som jag möter. Folk ringer från hela landet, och ber om hjälp. Eftersom jag gör detta på min fritid tvingas jag tyvärr också säga nej till många, berättar Katarina. 

Hennes hundar behöver gå i fysioterapi eftersom det sliter en del på dem att gå långa sök. Katarina berättar att hon måste köpa nya gympaskor var tredje månad. Men, säger hon, hundarna älskar att få jobba, trots att de ofta är utmattade efteråt.  

Stort engagemang 
Själva söken planeras noggrant. Katarina förbereder sig genom att titta på väderleken, kontrollera hur vinden blåser och hur miljön och landskapet ser ut där djuret har försvunnit. 
- Ska man hålla på med det här måste man ha ett extremt engagemang. Du måste ha ett stort människointresse och mycket empati. Jag håller ofta kontakten med dem jag träffar även efter att söket är avslutat. En person, vars hund hade sprungit bort, blev själv inspirerad av vårt arbete och har nu utbildat sin andra hund i ID-hundsök. Nu är hon min kollega, berättar Katarina. 

Att Katarina brinner för ID-hundsök märks tydligt. Drömmen är att skapa ett nätverk av ID-hundar i Sverige. Hon säger att det ger både henne och hennes hundar enormt mycket att hjälpa andra att hitta sina älskade familjemedlemmar. 
- Jag minns varenda sök jag har gjort. Det är en så stor glädje att kunna hjälpa folk, när de ringer och bara tjuter i telefonen för att deras husdjur har kommit tillbaka. Det är helt fantastiskt! Det är de glada historierna som gör att jag orkar att fortsätta.

Katarinas tips 

• Gör smellers! Om du har ett djur med lång päls kan du spara päls i en ren burk. Har du ett korthårigt djur kan du ta en bomullstuss och gnugga mot pälsen, i öronen och runt analöppningen och spara i en burk. Kom ihåg att ha på plasthandskar när du gör detta, så att inte din egen doft sätter sig på smellern. 
•  Ibland får kattägare rådet att sprida ut den försvunna kattens kattsand. Gör inte det eftersom ID-hunden då markerar där sanden spridits ut istället för på var katten faktiskt är. 
•  Försök aldrig fånga in en hund, försök istället att locka den med dig. Ropa inte heller på djuret utan försök att bete dig lugnt och sansat. 
•  Gå inte ifrån platsen där din hund försvunnit, ring in hjälp istället. Måste du röra dig, lägg ut någonting med din egen doft på platsen som djuret försvann ifrån. 
•  Få ut infon i sociala medier för att kunna få in observationer. Det gör det lättare att veta var ID-hunden ska söka. 
• Släpp inte din hund lös på en okänd plats. 

 
Foto: Katarina Holmér