Karins valpdagbok - följ med på resan mot valpar

Valpdagbok del 1: Förberedelser
”Att Bri skulle få en kull har jag planerat sedan länge. Därför har jag sedan hennes första löp skrivit ner när hon börjar kissa mer på promenaderna (ett tecken på att löp är på gång), och noterat om det är något annat som avviker från hennes vanliga beteende när hon är på väg in i löp. Jag har förberett oss genom att på olika sätt skaffa mig mer kunskap om dräktighet och valpning. Jag såg till att Bri var frisk, vaccinerad och avmaskad. Jag följde även hälsoprogrammet för dvärgpudel och höll henne i god kondition inför dräktigheten. 

När jag väl bestämt att jag skulle försöka få Bri dräktig, så räknade jag i förväg ut ungefär när hon skulle börja löpa. Jag pratade med olika ägare till dvärg- och toypudelhanar. Hittade jag någon hane jag fattade tycke för så kollade jag upp honom och hans eventuella tidigare avkommor på SKK. På SKK:s hemsida kan man göra en så kallad ”provparning” genom deras tillgång avelsdata för att se inavelsgrad och vilka linjer som är återkommande på båda sidor. Därefter bollade jag tankar och funderingar tillsammans med Bris uppfödare eftersom hon har stor erfarenhet. Hanen som jag till slut valde att använda var det faktiskt min frisör som tipsade om. Så efter en bakgrundscheck kontaktade jag ägaren och frågade om hon kunde vara intresserad att para med min tik. Och hon sa ja! 

Eftersom jag skulle åka långt för att para Bri så bokade jag in ett progesteronprov*. För att veta ungefär vilken dag som var bra att para henne pratade jag även med Bris uppfödare för få reda på vilken dag i löpet hennes mamma parats."

*Ett blodprov man tar på tiken. Genom att mäta halten av progesteron (gulkroppshormon) i blodet kan man avgöra den bästa tidpunkten för parning. Felaktig parningstidpunkt är den vanligaste orsaken till att en tik inte blir dräktig. 

Valpdagbok del 2: Parning
”Eftersom ägaren till hanen jag valt är en erfaren uppfödare som gjort detta tidigare så kände jag att vi var i trygga händer. Innan vi kom dit var Bri väl rastad. Bri och hanen hälsade på varandra. Allt gick väldigt lugnt till, båda var superduktiga och hanen var en riktig gentleman. När de var klart så fortsatte jag klia och mysa lugnt med Bri eftersom han då fastnar i henne, man vill inte att de ska börja dra på varsitt håll och skada sig själv eller den andra. Bri sov hela resan hem.”

Här kan du läsa mer om förberedelser och parning.

Valpdagbok del 3: Dräktigheten
”Tre veckor efter parningen märkte jag på Bri att hon inte var särskilt hungrig. Bara om vi gjorde något där hon fick godis som belöning ville hon äta, så jag bytte ut godiset mot foder för att hon skulle få i sig något. När hon gick in i vecka 4 så kunde hon tänka sig äta igen och blev väldigt kelig. Man kunde ana att hon började runda på sig lite. 

Mellan vecka 4 och 5 var vi hos vår hundfysioterapeut för att se över muskulaturen och få lite ”mammaövningar”. Grundkonditionen är A och O för en tik som ska få valpar. Detta får man enkelt genom att gå promenader med sin hund. Man ska inte underskatta att hunden även ska gå i skritt för att bygga muskler. Har man en liten hund som jag har så betyder det rätt så långsamma promenader. Visst är det skönt att kunna släppa hunden så den får springa av sig, men när jag gör denna träning så gör jag den med koppel för att kunna kontrollera att min hund skrittar. Vill jag variera denna träning, vilket jag gärna gör, så är det bra att även ta dessa promenader i skogen. För en stor hund kan det vara bra att gå i blåbärsris, medan en mindre hund kan gå i mossa för att få lyfta mer på benen och få ett lite ojämnare underlag. I slutet av dräktigheten när det blir tyngre så är det okej att inte gå långa promenader. Bri ville bara gå ut och rasta sig trädgården för att sen gå in och sova igen.

I slutet märkte jag även att Bris hunger ökade mycket. Magen började synas mer och hon blev tröttare. Hon var också väldigt närhetssökande.”

Del 4: Valpningen 
”Dygn 57 i dräktigheten tog jag tempen på Bri. Till min förvåning låg tempen på 36,7 grader, vilket kan vara ett tecken på att valpningen snart sätter igång. Jag höll koll på henne hela dagen. Hon visade inga tecken på att något skulle hända. När vi var ute för att kissa 15:20 så kom tillslut ett tecken på att något var på gång. Hon kissade, gick, kissade, gick, kissade och gick precis som om hon inte blev klar.  

16:40 började hon få värkar. Hon gick runt runt och det såg ut som om hon skulle börja bajsa. Vi såg till att sitta i en lugn miljö utan stim och massa ljud runt om oss. Endast jag, matte, var med Bri nu. 17:40 kom en liten svart hane ut. Pigg med mycket egen vilja! 

Bri tyckte först inte att hon behövde vara hos den där svarta ”saken”, men efter en liten stund förstod hon att hon fick lägga sig vid honom. Jag hjälpte valpen att komma till för att börja dia. Efter en liten paus föddes ytterligare en valp, en brun tik. När jag sedan kände lätt på magen så förstod jag att där inte var fler valpar där inne. Jag var väldigt försiktig så att det inte skulle göra ont eller vara obehagligt på Bri. Jag vägde också valparna för att kunna hålla koll på vikten framöver."

Här kan du läsa mer om dräktighet och valpning. 

Del 5: Valparna 
"Jag sov i samma rum som Bri och valparna i början. De sov tillsammans i en valphage med ett litet tak och filtar för att få det tryggt och ombonat. Varje gång en valp pep så vaknade jag. Behövde Bri hjälp så hjälpte jag henne. Den lilla svarta killen fick lite hjälp att hitta rätt i början då syrran gärna knuffade bort honom från juvret. Efter ungefär en vecka märkte jag att Bri var mer uppmärksam på valparnas ljud och hellre var med valparna än mig. Bri är en jätteduktig mamma och valparna var väldigt nöjda. Hon hade koll på dem, tvättade dem och såg till att de kissade och bajsade. Jag höll koll på valparnas vikt och vägde dem regelbundet. Första dygnet gick valparna ned ca 10% av sin födelsevikt, vilket är normalt. Fjärde dygnet började de smyga uppåt i vikten igen. Den bruna tiken var störst och tar för sig mest. Hanen hade mycket egen vilja så han hittade sina vägar fram till juvret för att äta.

Vid cirka tre veckors ålder fick valparna ligga på rygg på mina ben när jag satt i valphagen. Detta för att de skulle lära sig att bli hanterade och tycka om att bli kliade på magen och pillade på tassarna. Jag såg att de växte och utvecklades som de skulle. De har blivit avmaskade tre gånger, första gången vid två veckor, andra gången vid fyra veckor och tredje gången vid sex veckor. När de var mellan fyra och fem veckor fick de även börja äta smakportioner av riktigt hundfoder som ökades på efter hand. 

Runt fem veckor efter valpningen började jag och Bri med hennes core-träning på ”Fit bone” igen. Övningarna vi fick där gjorde vi i en minut om dagen till att börja med. Efter hand kunde vi öka tiden mer och mer. 

Vips så var valparna sex veckor gamla! Då kontaktades jag av mitt försäkringsombud för en hälsostatus på dem. Valparna besiktigades, chipmärktes och vaccinerades när de var åtta veckor. Jag har också registrerat dem i SKK och stamtavlan har kommit. Valpen jag själv ska behålla, den bruna tiken, försäkrade jag direkt efter besiktningen. När vi hade bestämt oss för vilken familj som skulle få köpa hanen, meddelade jag även mitt ombud om köparens kontaktuppgifter för att de skulle hinna teckna försäkring innan de hämtade honom.

Den här resan har varit väldigt spännande och lärorik. Bri har varit jätteduktig och jag känner att vi kommit varandra närmre. Att jag sedan skulle få min drömhund, en brun tik, hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro. Efter den här kullen kan jag inte säga att jag blivit avskräckt precis!"

/Karin

Läs mer
Från nyfödd till leverans.

På den här sidan har vi samlat information till dig som föder upp hundar. Läs om allt från dolda fel till mjölkstockning och få nyttiga tips från erfarna uppfödare.