Vattenrelaterade sommarproblem

Vattensvans

Vattensvans, även kallat droppsvans, är ett vanligt förekommande problem där hundens svans hänger rakt ner. Det är vanligt att man tror att svansen är bruten och när man känner på länden kan hunden skrika till och visa att den har väldigt ont.

Vattensvans går över av sig själv, men är smärtsamt i svansens muskler och nerver. Det kan leda till att hunden får problem med att kissa och bajsa, eftersom de då spänner upp sin svans. Får man sådana problem kan det vara aktuellt att kontakta veterinären för att få smärtstillande och antiinflammatorisk medicin utskrivet.

Det är lite oklart exakt vad vattensvans beror på. Hunden styr sin simtur med svansen, och är de då inte vana simmare kan det leda till en typ av träningsvärk i svansen. Det kan också bero på kyla och fukt efter att hunden badat mycket och blivit blöt och nedkyld. Förebygg därför genom att torka hunden torr och inte låta den bli för nedkyld efter bad. Samma symtom kan också uppkomma efter intensivt svansviftande, vilket är vanligast bland jakthundar.

Fukteksem

Fukteksem (även kallat hotspots eller retrievereksem) uppstår till följd av fukt och bakterier i kombination. Fukteksem brukar upptäckas genom att man känner att var och sårsekret har fastnat och torkat in i pälsen. 

Eksemet börjar oftast på ett litet område och kan sedan växa väldigt fort. Det är oftast väldigt smärtande, och därför viktigt att behandla eksemet så fort man upptäcker det. Ofta behöver man uppsöka veterinärvård, då eksemet utvecklas fort. Veterinären hjälper till att behandla eksemet och kan vid behov skriva ut smärtstillande.

Mindre fukteksem kan man behandla hemma:

1. Raka rent det angripna området från päls
2. Tvätta med klorhexidinlösning
3. Lufta området och håll det torrt. Det är väldigt viktigt att hunden inte slickar på eksemet och på så vis tillför ny fukt och bakterier.Använd gärna krage

För att förebygga uppkomsten av fukteksem bör man se till att hunden blir ordentligt torr efter bad och tvätta med ett schampo som återställer hudens fuktbalans och Ph-värde.

Alg- och saltvattenförgiftning

Vid algblomning ska hunden inte bada. Det brukar varnas i radio och tidningar vid kraftig algblomning, men ser man tecken på algblomning där man tänkt att bada ska man låta bli, även om varning inte har utfärdats.

Vid algblomning blir ofta vattnet närmast ytan blågrönt eller brunt, och kan fläckvis bli grynigt eller strimmigt och näst intill ogenomskinligt. Vattnet kan täckas av en hinna eller klumpar och kan även vara kraftigt grumlat av små trådar eller gryn. Om siktdjupet i vattnet är mindre än en meter är det en varningssignal om att koncentrationen av alger kan vara hög.

Ta alltid med friskt dricksvatten till hunden. Hundar ska inte dricka sjö- eller saltvatten, då det finns en risk att de drabbas av algförgiftning och saltvattenförgiftning. Några symptom på det är:

• Kräkningar
• Diarré
• Darrningar och skakningar

Beroende på hur kraftiga symptomen är bör man kontakta veterinär för rådgivning.

Relaterad läsning:
Lära hunden att simma | Sveland Djurförsäkringar
Husapotek för hundägare | Sveland Djurförsäkringar
Värme | Sveland Djurförsäkringar
Se upp för algblomningen | Sveland Djurförsäkringar