Hållbar kattägare del 4: Sund avel
Vid avel av specifika raser bör man se till att aveln långsiktigt gynnar rasen utan att kompromissa med katternas fysiska hälsa och mentalitet. Sveland förespråkar hållbar avel där avelskatterna är friska, katthonan har goda dräktigheter, bra förlossningar och tar sig an sina ungar väl. Det kan kosta att ägna sig åt ohållbar avel: för köparen av en sjuk katt, för uppfödaren som driver en osund verksamhet och inte minst för den drabbade katten. Den mest välmående katten är också den mest hållbara.
Avla på friska katter
All avel som kan leda till att djuren lider förbjuden, enligt Jordbruksverket. Katter får bland annat inte användas i avel om de inte är i god fysisk eller psykisk hälsa, har sjukdomar som avkommor riskerar att ärva eller inte kan föröka sig på naturligt sätt.
Att avla hållbart innebär att man målinriktat tar fram hälsosamma katter med god mentalitet som kan röra sig ohindrat, andas fritt och må bra genom hela livet. Det är därför viktigt att de katter man avlar på är fysiskt och mentalt friska. Men en till synes välmående katt kan ha underliggande sjukdomar eller avvikelser i sin genetik som man kan bli varse om först när de visar sig hos en kattkull.
Som hållbar uppfödare kan man därför vara tydlig mot sina kattköpare att man vill få reda på om någon genetisk problematik visar sig senare i en kattunges liv. På så sätt kan man testa föräldrarna till kattungen för genetiska defekter och låta bli att avla på dem framöver, om de bär på anlag för detta. Därmed undviker man att fler kattungar med samma genetiska problem föds.
Hälsoprogram
Rasklubbar väljer själva om de vill ansluta sig till ett hälsoprogram. Hälsoprogrammen består av regelbundna undersökningar av avelskatter, där man tittar efter olika ärftliga defekter och sjukdomar som förekommer hos specifika raser. Som uppfödare tillhörande rasklubben bör man försöka avla bort dessa sjukdomar. Det förutsätter ett gemensamt samarbete mellan alla uppfödare inom den specifika rasen, för att kunna sträva mot så välmående katter som möjligt.
Just nu finns det fem obligatoriska hälsoprogram i FiFe (det internationella kattförbundet Fédération Internationale Féline) och därmed också i SVERAK (Sveriges Kattklubbars Riksförbund). Hälsoprogrammen syftar till att kraftigt minska neuronal gangliosidos (GM1) hos Korat, gangliosidos (GM2) hos Korat och Burma, Glycogen storage disease typ IV (GSD IV) hos Norsk Skogkatt samt progressiv retinal atrofi, PRA (rdAc-mutation) hos Siames/Balines, Orientalisk korthår/Orientalisk långhår och Peterbald.
Förutom de ovan nämnda obligatoriska hälsotesterna, är hälsoprogram enbart rekommendationer för uppfödare att följa. De uppfödare som har sitt katteri registrerat i SVERAK rekommenderas att, men måste alltså inte, följa deras hälsoprogram. Förutom SVERAK har bland annat Pawpeds hälsoprogram, som till skillnad från många andra hälsoprogram är ett öppet register.
Avelshonans välmående
Enligt SVERAK:s regler får man under 24 månaders tid ta tre kullar på en honkatt. Däremot finns det inga krav på hur lång tid det måste gå mellan kullarna.
För att ägna sig åt en hållbar avel är det därför viktigt att man ställer sig frågande till hur kattens senaste dräktighet såg ut. Om dräktigheten och förlossningen varit svår för katten bör man starkt överväga huruvida man över huvud taget borde fortsätta avla på henne.
Det är enligt Jordbruksverket inte tillåtet att använda en katt i avel om den mår dåligt av det. Enligt SVERAK:s uppfödaretik bör katter som behövt förlösas genom kejsarsnitt mer än en gång inte används vidare i avel.
Inavel
I nuläget finns det inga som helst regler för hur hög inavelsgrad avelskatter får ha. Men för att i största möjliga mån undvika missbildningar, sjukdomar och annan problematik som inavel riskerar att medföra, är det sunda och mest hållbara att som uppfödare sträva efter så låg inavelsgrad som möjligt.
På SVERAK:s hemsida kan man göra en provparning mellan två katter, där programmet räknar ut vilken inavelsgrad som de hypotetiska avelskatterna har.
Kastrera, ID-märk och registrera katten
Det är kattägarens skyldighet att hålla uppsikt över sin katt. Våren 2020 beslutade Statens jordbruksverk om nya djurskyddsregler som ställer tuffare krav på djurhållaren att se till att djuren inte förökar sig oplanerat. Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.
Från årsskiftet 2023 är det även obligatoriskt att ID-märka och registrera sin katt. Syftet med dessa beslut är att tydliggöra ägarens ansvar för katten, öka skyddet för katter, minska lidande och att försöka få ner antalet hemlösa katter i Sverige. Läs mer om detta här: Id-märk och registrera din katt.
Om du inte planerar att avla på din katt bör du kirurgiskt eller kemiskt kastrera den. Du kan läsa mer om detta här: Kastrera katten.
Artikelserien Hållbar kattägare:
046-276 92 00
